30 Maj 2010
Klockan är 05.35 och jag råkade vakna en timme förtidigt för att gå till jobbet (jag är för rädd att försova mig så jag börjar dricka kaffe redan nu). Surfade på en låt. Och så började jag minnas den där kvällen för snart två år sedan när jag och Johanna står på ett proppfullt Zinkensdamm. Vi har gjort drinkar hemma hos henne med överdosering av färska svenska jordgubbar och sedan klätt oss fina. Jag hade fortfarande min blåa skinnjacka då. Det kändes som att det var lite av den sista kvällen som vi skulle få stå och minnas alla känslor vi haft tillsammans med musik som Kent släppt. Det är märkligt hur speciell den känslan är. Som att vara lycklig, och tro att man ska få vara det resten av sitt liv. Det var också tidigare under det året som jag o Johanna blev kära i London. 2008 var ett fint år. Jag minns att jag var ledsen men gjorde allt för att förneka det. Men så hade jag alla mina fina fina vänner som alltid fanns för mig. Och se vad bra det blev.
Var inte fega. Lyssna. :)