findtherese

 

 

Jag tog bort allt det rosa för att det störde mig. Nu känns det bättre när det är vitt och fint och jag kan använda vilka bilder jag vill! Tycker ni inte det?

Idag fick vi veta att min pojkvän är bäst. Han har klarat den sista tentan och därmed är han godkänd och antagen till sin PHD. Daniel ska bli forskare i tre år. Nu ska vi dricka plommonvin och fira lite!

Jag har hört att man får!

♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞

Idag bjuder jag på bilder. Anledningen till att det bara har kommit mörka bilder är nog för att jag ofta jobbar kvällspassen och då slutar vid 23.30. Sedan tar det 40 minuter att åka hem.
Daniel tycker att de här bilderna ser ut som Tensta. Men det här är alltså inte Tensta. Och det är inte förorten heller. Teglet återfinns i alla byggnader.

:)








Ovan: (där alla barnfamiljerna bor)

Nedan: Vår lägenhet ovanför den med mycket blommor.
(Det är våra gardiner i fönstret brevid också.)

Idag utnämner jag Lars Ohly till Valdebattens Mest Oseriösa Partiledare.


De senaste veckorna har den här mannen skämt ut sig mer än jag orkar se och höra.
Han är en samhällsfara. Han är tyvärr väldigt outbildad och det märks tydligt så fort han öppnar munnen.

Om grannen ovanför arbetar sig ner genom mitt tak kommer jag av ren princcip inte att bjuda på kaffe.
Det är inte jag som är den oresonliga grannen - det är de som är de konstiga och jag som e normal.


Nu har jag planerat att bli lite sen till jobbet. Har lite övertid att ta ut från föregående vecka.

Igår fick jag datorhögtalare till min dator av Daniel!
Sitter å lyssnar på alla mina favoritlåtar just nu, det låter helt fantastiskt med högtalarna. Baslådan är riktigt djup och de pyttesmå högtalarna ger ett klart och rent ljud. Framförallt är det riktigt stor skillnad mot att använda datorns klena högtalare. Ser fram emot att använda dem för att se på film och för att se om Sex And The City-serien.

Allra roligast har jag åt att baslådan dunkar på rätt bra och överröstar ljudet från grannarnas barn. Grannarnas barn är av modell långtbortistan och dess kultur är betydligt mer livlig än vad den svenska kulturen är. Detta innebär att ungarna vaknar tidigt och leker på innergården. De leker krig, springer/hoppar runt och skriker. Det värsta är nog kanske att om någon pratar på innergården så hörs det ända in till vardagsrummet. TYDLIGT. Man hör alltså utan problem vad de pratar om utan att ens öra måste anstränga sig. Tur att vi inte har hittat några svenska grannar ännu så att vårt talspråk är fortsatt skyddat, haha. Vi kan fortsätta att klaga och titta snett som bara äkta svenskar gör.


Några låtar som går allra bäst ihop med mina nya högtalare är:

• With Or Without You - U2
• Incredible - Madonna
• Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Kent
• She's Not Me - Madonna
• Why Do I Keep Counting? - The Killers
• Aint No Thing - Robyn
• The Scientist - Coldplay
• Tony The Beat - The Sounds
• All That She Wants - Ace Of Base

Daniel är världens bästa pojkvän. Han är fantastisk. Han borde få en pokal i att vara världens mest tålmodiga pojkvän. Ibland är jag jättegnällig eller bara miserabelt sällskapssjuk, så jag måste gnälla om uppmärksamhet. Ibland känner jag mig som en dator som har krachat - och så gör han en felsökning genom att testa allt möjligt. Dvs att ge mig kaffe, klappa mig på huvudet, prata, laga mat, ge mig godis eller bara krama mig. Sen känns allt bra. Jag tror inte att jag någonsin mått så bra som jag gör här i London tillsammans med Daniel.
Jag är så glad att jag får vara hans flickvän.

Häääääj allihopa!

Tack för gratulationerna på min födelsedag!
Den spenderades med att få nyckeln till Portpool Lane. Och sedan efter det mestadels på IKEA. Det var jättemysigt på IKEA. Vi tog en taxi dit för det är en kringelikrokig väg och vi tyckte att det var värt 300 kr var. Väl där spenderade vi noggrannt våra pengar. Jag fick ingen gosedjurshund (det var en bulldog där som sa att den ville bo hos mig) och inte heller någon kaffe. Faktum var att jag saknade stopp nummer två på IKEA't som alltid innebär att man får kaffe/läsk och en chockladboll. Jaja. På vägen ut fick jag kolasnören, en varmkorv med Felix Ketchup och OBEGRÄNSAT med läsk. Dagen var gjord. Mitt alter-ego Lucky kände sig nöjd. Vi tog en taxi hem igen sedan. Daniel tog mig till Sushi-restaurangen. Vi åt god sush och drack vin. Sedan packade och pillade vi med allt vi hade i våra blåa kassar. Sov vår första natt i den nya lägenheten. Den var kylig.

Dag nummer två, vilket var i lördags. Jag vaknade med en känsla av ond hals. Det var liite för kallt i sovrummet. Nästa natt skulle vi sätta på elementen tänkte vi. Dock har varken jag eller Daniel sett en "boiler" förut. Det är en manick som värmer varmvatten och fixar så att elementen får varm gas i sig. Vi gick ner till Property Agencyn, som hjälper oss med allt med lägenheten trots att den ägs av en privatperson som heter Alfredo (som den frusna pastan från Felix, hiihhi). De kom upp å visade vilka knappar man får och inte får trycka på. Resterande tid av dagen spenderades på Oxford Street för att flukta på skrivbord och kuddar i rätt färger. Vi hittade bara kuddar i fel färger så vi åt thaimat, jag åt Pad Thai och Daniel grymtade i sig ris med sötsur kyckling. Han hatar Oxford Street. Speciellt på lördagar. När vi kom tillbaka till lägenheten satte vi på värmen och gick för att hämta mer saker på Kirby Street. Självfallet fungerade inte värmen i lägenheten när vi kom tillbaka till Portpool Lane när vi kom tillbaka - varför jag i skrivande stund (natten till måndag) inte har varken värme i lyan eller varmvatten. KALAS.


Här kommer lite bilder av vårt vardagsrum. Det är lite mörkt eftersom klockan är 01.30.







Josefine, ser du vad det är för tavla? :)




Här kommer sovrummet!




Jo, den ena väggen är sne faktiskt... Typiskt engelsk stil.




Och så köket!






Sitter i vår ganska bekväma bäddsoffa i vardagsrummet. Fixar finare bilder en annan dag.
Daniel är roligast. Han sitter i sin vanliga funderarställning brevid och tänker på nåt.
God knows what.......




Sov gott.
Det ska jag göra.

Ny månad. September. Jag tycker om September.
Det är alltid något speciellt med den här månaden. Och inte för att jag fyller år om två dagar - utan för att jag tycker att September alltid för med sig ny luft under vingarna. Hösten kommer, man behöver köpa stickade tröjor, man kan ha färgade tjocka strumpbyxor.


För mig innebär September en ny era. Jag och Daniel har fått bekräftat att vi ska få flytta in i lägenheten vi har tjatat om ganska länge nu. Det är lugnande för min oroliga kropp som alltid tror att saker och planer ska bli trasiga innan de inträffar eller dyker upp. Jag tror inte på någonting som jag inte ser. Vet inte när jag slutade ha förtroende för andra människor och för att saker inte ska gå som planerat. Det kanske alltid har funnits där. Vill man något får man fixa det själv. Annars blir det inte av, eller så blir det inte som man vill. Ett ständigt återkommande skämt i min bekantskapskrets är mitt kontrollbehov.


Nu är det iallafall klart att vi ska få flytta in. Det kostar alla pengar jag har på bankkontot - som jag sparat ihop under sommaren. Och det kostar allt som Daniel har också för den delen. September blir en fattig månad. Anledningen är att vi måste betala hyran för 10 veckor i förväg. Man kan också välja att se det som att vi betalar hyran en månad i förväg - plus lägger en deposition om 6 veckor. Hejdå pengen. Och så behöver vi lite nya möbler. Misstänker att 15 filtar blir aktuellt eftersom det är enkelglas i huset. Det är dyrt med hushåll! Önskar nån kunde komma över med några av de hushållskartonger jag har hemma på Dalängsvägen, de är fulla med stekpannor och gardiner och sånt. Vill inte köpa sånt tråkigt igen. Fast jag älskar ikea. Hoppas på köttbullar på lördag! Hihi


Igår var det personalfest! Det var ganska stelt - ungefär som när man samlar en massa människor som jobbar tillsammans varje dag och som redan har pratat med varandra om allt. Jag och en finsk tjej som i heter Riina bestämde att det ska vara Girls Night snart. Vi får se om det hinner inträffa innan hon åker på semester i Finland den 13:e sept. Efter en spektakulär middag på Circus - en showrestaurang i Covent Garden - tog jag och några andra en drink på ett turistställe. Jag var hemma straxt efter tolv. Accepterar att jag numera jobbar på en vuxen arbetsplats och att folk smiter från personalfesten så snabbt de kan. Annat var det på Coop's personalfester nån gång där längst bak i minnet. Främst på Coop Forums personalfester.. Vi tänker på dem en annan gång.

Klockan är halv två och jag har inte gått upp ur sängen än. Har varit vaken från 8 i morse - men vad hjälper det när man inte klär på sig och går upp? Ska till jobbet om en timma. Jag och Daniel ska nog gå å äta avokadomacka på Pret A Manger utanför. Det är förresten den enda café-kedjan som säljer drickbart kaffe. Har tröttnat på Starbucks. Det tar så lång tid innan man kan dricka americanon från Starbucks eftersom de häller i kokande vatten i sina muggar. Återkommer med en mer exakt uträkning på hur lång tid det tar för kokande kaffe att svalna. Basåret lärde mig ju att räkna ut sånna saker.


Nu återstår bara för mig att fråga, vem ska komma å hälsa på mig i min nya lägenhet snart? Någon? Snälla?