31 Oktober 2010



Snart november och de har sågat ner två av träden utanför vår sovrumsfönster. Kan inte låta bli och tycka att den engelska vintern är påväg - eller kanske redan är här. Varför de högg ner allt som var grönt, rött och gult på trädet kan bara en pessimist berätta. Säkert av någon kommunistisk anledning. Kommunistisk som i bestämmelse från kommunen alltså. Eller ja, kommunister är jag inte inte jätteglad på just generellt sett heller. (De är säkert roten till mycket ont - som i att såga ner ett halvt träd klockan åtta en fredagsmorgon)


Vad händer i London? Antar att det är därför ni kollar min blogg.
Jo. Jag har nyligen jobbat en hel vecka med utgående "icke-sälj-samtal". Utgående samtal känns.. Inte jätteroligt. Men jag jobbar på min sociala fobi, att kontakta främlingar har alltid varit en aning jobbigt och jag tycker att det börjar gå över. Faktum är att jag känner personliga framsteg - det bli bättre och bättre. Jag kan!


Ikväll tog vi ett sushirestaurangbesök trots att vi egentligen inte har råd till det. Det får väl bli gröt i 2 veckor i slutet av månaden (de 2 sista veckorna i månaden) på grund av det - jag jobbar och jobbar tycker jag. Hela tiden. Och ändå måste vi hela tiden hålla igen på peng. Jag hoppas att det går över snart. Sen någongång i alla fall. Någongång. Vet inte riktigt var hålet befinner sig.

Enough med tråktalk. London är fortfarande awesome. Är inte på hemgång ännu.
Hellre fattig här än i Stockholm. Hejdå för ikväll!
Puss!




27 Oktober 2010



Ni som kollat in läget på min blogg under de senaste veckorna har nog kanske funderat över VAD JAG EGENTLIGEN GÖR NUFÖRTIDEN. Jag har inte orkat rapportera riktigt. Det har varit någon pressad känsla över att rapportera här så jag har bara struntat i det.


Senaste tiden har gått åt till att begrava mig i jobb och idéer jag haft kring framtiden. Jaa, nu är det ju inte så att det kommer att ske några större förändringar just precis nu - men jag känner att jag vill lägga in en högre växel. Har lite tankar och funderingar som jag kommer att sätta fräs på. Hemligheten med att få som man vill är att arbeta för det. Ingenting kommer att ramla ner i någons huvud en vacker förmiddag. Om ni har en bra idé, så se till att göra något av den. Ta dig framåt, utvecklas. Som jag skrivit tidigare är mitt bästa exempel på en sådan person min vän Anna. Anna - din energi är oslagbar. Nu kör vi wöwööw!


Daniel och jag har det mysigt i vår stora lägenhet. Tillvaron har till mångt och mycket bestått av att han pluggar och jobbar extra för sitt EU-projekt. Det tar nästan all tid. Jag har egentligen inte supportat så mycket - min energi har varit halvdann ett tag. Jag brukar mest titta på eller sitta sällskap med nån teveserie i hörlurarna. Den här lägenheten är så mycket finare och bättre än vår tidigare. Nu har vi massor med plats. Vi har en soffa. Vi har plats att ställa grejer någonstans. Man kan smälla i dörrar om man vill för vi har 4 stycken.


Idag har jag pratat med mamma som ringde o meddelade att klockan var 10. Det var den inte alls - hon hade glömt tidsskillnaden mellan Sverige och London. Jag är glad att hon ringde. Hon berättade om Stockholm, min islandsman Blakur, Shetlandsponnyn Biggen som flyttat. Hon lovade att hjälpa mig med några saker som bara kan fixas från Sverige. Efter det pratade vi om ditten och datten. Min mamma är verkligen en person man kan lita på när det gäller. Jag saknar henne massor.


Till helgen ser jag fram emot att vara ledig.
Jag behöver två lediga dagar, känns det som.
I början av nästa vecka kommer Christine att dyka upp i London en snabbis.
Daniels familj likaså. Det blir mysigt. Ser fram emot!



Parken – Åt Helvete Med Himlen





22 Oktober 2010




Det var en gång en flicka som lämnade allt hon kände djupt inom sig.
Det var en gång en flicka som påstod sig finnas alldeles bredvid dig.

En liten flicka grät sig till sömns vareviga natt.
Grämde sig över att den enda hon litade på var hennes katt.
Omkring sig såg hon bara svek och sorg -
Synd för henne, att hon hade alla äpplen i samma korg.

Det var en gång en flicka som var ganska rädd.
Det var en gång en flicka som av de stora aldrig blev sedd;
Flickan måste lära sig att själv stå, hur tror hon annars att det ska gå?
Det var så han sa och hur skulle hon annars tro att det va.

Det var en gång en flicka med ansiktet vänt mot natten.
Hade flickan glömt han som var viktigast av allt, katten?

Spring, spring. Flicka spring.
Kanske är du inte så stor när allt kommer omkring?
Faktum är lilla naiva flicka - ska du någonsin bli någonting?

Det var en gång en flicka med ögon så blå.
För att nå upp till de andra trodde hon att hon måste stå på tå.
Hur kan hon tro att hon sig med andra kan mäta,
när hon inte ens vet hut att ordentligt äta?

Det var en gång en flicka som på de stora ville lita.
Helvete sa hon, ska ni ha mig tillbaka får ni fan slita.




- xoxo

21 Oktober 2010












20 Oktober 2010










18 Oktober 2010



Åt just havregrynsgröt till middag. Det är menyn för resten av veckan men det rör mig inte i ryggen. Och jag menar det inte på ett ironiskt sätt. Det blev bara inte som jag tänkt den här månaden. Men sedan kommer lönen. Då börjar det om igen. Fast nästa månad är jag nästan ifatt med räkningarna.

Vad är hela grejen med att räkningar kommer i klumpar? Vad är grejen med att paya 7 månader i förväg = för det man inte har använt ännu? Vad är grejen med Council Tax, återbetalning av csn och restskatt? Vad är meningen med att äta egentligen. Mat måste vara den onödigaste utgiften i världen. JAG HATAR ATT ÄTA. Blir alltid på miserabelt humör när jag äter. Mat är ett enormt slöseri på pengar.



Dagens theme song är:



17 Oktober 2010







Who is to say who wins or who loses
I sing to myself at the end of the day
When I know what the blues is
All my mistakes have become masterpieces

I was born in the goodness of grace
Because of faith, because of courage
Because of forgiveness
All my mistakes have become masterpieces

There comes a time
You must stay in the moment
While your heart's still bleeding

There comes a time
When you must walk away
Though your heart's still beating

Who is to say who wins or who loses
I sing to myself at the end of the day
When I know what the blues is
All my mistakes have become masterpieces



16 Oktober 2010




 

 

I like, when I know how things are going to turn out.





Do you?

14 Oktober 2010






7 Oktober 2010


Det är ett idogt arbete att driva sjukdom ur sin kropp medan 4 brittiska hantverkare bråkar i köket.


Vi ska få en ny boiler. Ni vet den där grejen som fixar varmvatten och värme i lägenheten? Den gamla stänger ju av sig hela tiden så varje gång man vill tvätta händerna, diska, duscha eller sätta på värmen så måste man gå in i ett skåp och trycka på knappar. I början, när vi nyligen flyttat in trodde vi att den där gråa lådan skulle sprängas. Den innehåller ju trots allt både gas och en eldlåga. Men britterna bara skrattar åt oss. "Nej, den kan inte sprängas"


Just nu ligger jag hemma med världens rethosta. Febern försvann nog, tack-och-lov, igår. Jag känner mig sådär ynklig som jag gör ungefär en gång om året då jag blir så här sjuk. För visst är det så? Blir jag inte dödssjuk typ 1 gång om året? Daniel har sprungit å hämtat papper, datorn, sladdar, juice, tabletter, hostmedicin och trugat i mig mat i flera dagar. Jag hade ju ledigt sedan i fredags kväll och fram till onsdag - men redan i lördags mådde jag dåligt. Fick en himla frossa och la mig i badkaret för att värma upp mig, det hjälpte inte. Det tråkigaste var att må dåligt medan Katya var här o hälsade på. Hade saknat henne massor - och att vara sjuk när hon kom hit var nog det tråkigaste som kunde hända. Har jobbat mycket och jag vet också att när man börjar slappna av för att bli ledig så blir man sjuk.


Hantverkarna i mitt kök! Hahah! Det är ett gäng på 4 killar/gubbar (några är killar och några är gubbar). De har gått runt här i lägenheten i 2 dagar nu medan jag varit hemma och har varit sjuk. Ibland borrar de så att min hjärna nästan sipprar ut ur huvudet, sedan är de knäpptysta en stund, sen välte de ner diskstället med lite porslin i, sen borrar de, sen skriker de på varann. Det roligaste var nog när de sa "FOR FUCK SAKE, YOU BROKE IT. IT'S WORTH 100 QUIT". Efter det var de tysta allihopa och jobbade jättesnällt. Jag undrar vad de var de tog sönder. En av dem som var gubbe, och hade ett öga som tittade åt fel håll sa till mig att min pojkvän kunde ringa imorgon så ska de berätta hur den nya boilern fungerar. Jag blev lite sur. Bara för att jag är sjuk betyder det inte att jag inte fattar instruktioner. Inte för att jag är tjej heller. Men jag ville inte visa att jag blev sur. morr.


Nu längtar jag tillbaka till jobbet. Hoppas jag kan gå dit imorgon och smitta någon! Mohahah.


RSS 2.0