Long time, no see.

Det blev inte mycket skriva av i vår. Supermycket saker har hänt och mitt liv har förändrats ganska mycket under de senaste månaderna. Jag och Daniel har flyttat isär, jag bor numera inneboende i närheten av Hammersmith. Delar lägenheten med en ganska märklig skara människor; ett polskt par i early 60's och en 40-årig man från Iran.
De är alla supergulliga på sina egna vis.

Polska paret pratar nästan ingen engelska och man får säga saker på ett väldigt enkelt sätt för att de ska förstå. Tanten jobbar som städerska, gubben jobbar på ett kontor av något slag - har inte fått kläm på vad han gör riktigt. Som sagt, kommunikationen är inte riktigt flytande..

Iranska killen är jättetrevlig. Vi ses inte så ofta för jag är nästan aldrig hemma. Det brukar bli nån gång i veckan så där, men när vi ses i köket så sitter vi i någon timma (ibland flera timmar) och pratar om livet. Han har flyttat från sin fru och är ganska less på livet. Pluggar. Han sover dåligt och saknar tjejen men vill inte ha tillbaka henne. Jag kan inte annat än säga att jag vet hur det känns. Livet utan den man en gång älskat väldigt mycket är... Annorlunda.

Idag blev hushållet väldigt glada - för jag har hämtat kaffebryggaren från den gamla lägenheten och alla gillar ordentligt kaffe. Att hitta ordentligt kaffe i omgivningen här är skitsvårt. Jag har gett upp på att prova småställenas brända, svaga kaffe. Man behöver ordentligt kaffe. Jag brygger numera mitt på Lavazza Espresso. Starkt ska det va.


Jag kommer nog att börja uppdatera här igen. Om det ens finns någon som följer den här bloggen längre?

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här igen. MASSOR har hänt under tiden som jag inte har bloggat - både bra och mindre bra saker. Det är så livet verkar vara och bara för att man signade upp på att födas verkar det inte ingå att saker ska gå smoothly jämt. Hur som helst, saker som har varit svåra har på sätt och vis "gått över" delvis eller lyckats lösa sig på andra vis. Man får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen.

Goda nyheter är att London har V Å R. Och, att jag i torsdags den 24:e blev befordrad!
Inom kort kommer jag att träda in på en roll som Customer Services Supervisor. Vilket kommer att bli huuuuuur roligt som helst. Jag har ju sedan maj förra året jobbat väldigt hårt och det känns som att saker börjar ge efter nu. Ser verkligen att det här kommer att bli en rejäl utmaning för mig och jag är så glad att jag får göra det!

En till person kommer att få samma roll som jag fått. Dock finns det inte någon riktigt självklar kandidat för detta. Tilläggas kan att min närmsta chef sa till mig att jag får välja denna person - svårt! Oavsett vem jag väljer så kommer den personen inte att kunna lika mycket som jag vilket innebär att jag måste gå lite på känsla och välja den som jag tror att jag kan samarbeta "bäst" med. Under nästa vecka kommer vi att ha ett möte där intervjuerna med chefen kommer att gås igenom och utifrån det ska det alltså fattas ett beslut.

SPÄNNANDE! Den här våren är fylld av motivation, spänning, ovetskap om framtiden och vårkänslor!



Psssst! Kika gärna på ett passande youtube-klipp: http://www.youtube.com/watch?v=NisCkxU544c

Väntar ni på en uppdatering?

Jag har fått en liten befordran hos mitt företag. Jag kommer tillsammans med en kollega att sköta internutbildning på 50% för både nya medarbetare och befintliga. Ett enormt lyft för både min motivation och mitt CV. KUL!

Jag lever, jag har hälsan och känner mig fruktansvärt ensam om dagarna. Jag saknar familj och vänner och undrar om London är rätt plats ändå. Kanske finns det ingen plats som är rätt för mig. Det kan också vara en formsvacka.

Det är bara att inse att våren nu officiellt sett har nått London.
Körsbärsblommor på vår innergård. När jag gick förbi kliade det faktiskt lite i ögona - det blir en liten släng av pollenallergin i år också. MEN DET GÖR INGET FÖR VÅRKÄNSLORNA ÄR HÄR!

 

 

 

SPRING! <3

Det är egentligen helt sjukt. Jag har varit i London i 1 år och två dagar nu.
Känns fortfarande som att jag kom hit igår.

Går å muttrar/nynnar på olika känslor just nu och kan inte riktigt bestämma mig för hur DET ÄR. Ni vet när folk/vänner/föräldrar frågar hur det är. Hur sjutton ska jag kunna svara om jag inte vet? Testade att köra Kent's engelska platta av Isola, sen lite powerlåter om att "allt-är-bra-trots-allt" av The Killers. Tittade på vänners Fejsbookbilder av ungdomsår på hultsfredsfestivaler, kikade på New York-resor på samma webbplats. Kollade in singelvänners fartfyllda liv enligt deras bloggar, lyssnade på problemförhållanden - analyserade mitt eget. Försökte komma på om jag har missat något i mitt liv, något som verkligen behöver vara där för att jag ska känna mig komplett. Fann inget svar på fejsbook. Lyssnade igen på Timö Räsinen, The Killers igen, The Cardigans, The Sounds, Robyn, Madonnas Hard Candy-platta, Christina Aguilera, Kleerup, Crystal Castles och Charlotte Pirellis "Hero".... Och bah; "Näe."

Jag känner mig inte någonting av det där som brukar fylla mina lungor, mina tankar, min kropp, min känslor. Det kommer ingenting som identifierar mig just nu. Jag vet inte om jag vill vara i London. Jag vet inte om jag vill vara i Stockholm. Skulle denna känsla förändras om jag var i New York istället? Förmodligen inte - det här sitter därinne någonstans. Inuti. Jag känner inte riktigt någon luft under vingarna. Det är snarare ett vakuum. Som att falla fritt - fast varken upp eller ner. Viktlös fast skit-tung.

Det som oroar mig i den här känslan är att jag inte VET. Jag VET INTE vad som är på gång. Kommer detta att eskalera i hippie-glädje eller kommer jag att dippa? Jag VILL tro att jag kan styra det hela själv (det kan jag - jag VET det) och på så vis VÄLJA LYCKA. För det kan man göra. Man har ett val.

Dock har man inte riktigt ett val gällande omständigheter i livet som faller på en "bara sådär". Man har ett val kring hur man väljer att uppfatta dem och i runda svängar kring vilka konsekvenserna av detta ska få bli. Frågan är om man kan ta ungefär ingenting (jo, det är vad som händer just nu) och göra det till NÅGOT. Som i att bygga luftslott. Kan man bygga luftslott som inte sprängs?

Så jag har tittat runt på så kallade "lyckliga" människors bloggar. Med sådana menar jag i princip de som uppfattas som att de har allt de kan önska. De är framgångsrika, snygga, size zero, har pengar jämt, har finafina kläder, hänger med rätt personer och möjligen ett förhållande. Ungefär det man ser upp till. Sånna som verkar ha allt. Men så läste jag på Michaela Forni's blogg ("Flest Skor Vinner" heter den - talande rubrik) att hon gråter var och varannan dag. Då är man väl inte vad som kan klassas som lycklig? Vad vet jag. Hon har allt - och hon är inte lycklig. Blondinbella har typ hundra företag på gång hela tiden + är en nybliven singel som aldrig ser ledsen ut + reser som en tok + studerar i Zürich + är smalAST + har en egen lägenhet i Stockholm som hon köpt kontant. Hon är ändå inte riktigt lycklig. För hon vill bara sitta på soffan å mumsa kakor om hon fick välja.

Jag vet att jag sitter med lyxproblem här för att jag inte kan komma på vilket humör jag är på. Dessutom har jag en jättefin stor lägenhet i centrala London, jag får dela den med kärleken i mitt liv, jag har råd att köpa mat, har råd att äta på restaurang om jag vill, har ett fast jobb som går bra. Fast det där om jobbet går inte så bra som jag vill att det ska. Jag vill så himla mycket och det känns som att jag vill vidare - ändå vill jag bara sitta stillastilla hemma om kvällarna. Och ändå kan jag inte bestämma mig för om jag är nöjd? Eller hur var det nu, Aldrig Nöjd sa Veronica Maggio? (Igen: Vad fan säger jag själv?)





Känner mig en aning lost. Som att jag tappat bort en del av mig själv någonstans. Och just nu vet jag inte hur jag ska råda bot på det här. Just because I'm lost doesn't mean I'm loosing.

Vi har precis suttit o meckat med en massa fix hela förmiddagen.
MEN NU HAR JAG OCH DANIEL EN FLIGHT IMORGON BITTI! Vi flyger från Birmingham imorgon kl 10.35 via kpenhamn till Stockholm. Detta innebär tåg till Birmingham vid kl 19 ikväll och en hotellövernattning vid flygplatsen där. Dock väntas snöfall idag och imorgon vilket kan innebära ledsamheter - men låt oss hålla alla tummar för att jag ska få en jul med mamma! Jag är så uppe i varv så att jag inte vet var jag ska ta vägen. puuuuuuuuuuuhh...

JULKRAMAR

...OCH vi är fast i London över Jul.
Känslan just nu är acceptans, förnekelse, lite ledsamhet blandat med stor frustration. Heathrow har stängt ner nästan alla flyg och situationen där är kaotisk. Det finns ingen chans att resa hem för att fira jul. Jag hade en freak-out igår kväll då min kollega Agnes ringde och meddelade att hennes flight var inställd. Hon skulle ha åkt 2 timmar efter oss med SAS hon med. Två minuter senare såg vi på hemsidan att vår flight också var inställd.

Som det ser ut just nu är vi inbokade på ett flyg den 26:e - men jag ska upp kl 6 imorgon bitti för att ringa kundservice o se om vi kan åka med ett tidigare flyg. Håll tummarna.

Antar att ni hört talas om att Londons flygplatser varit stängda under helgen.
Cross your fingers för att planen lyfter som de ska på tisdag!

Och nu är jag inne på min andra sjukdag hemma.
Jag hatar mitt immunförsvar och att det är så bräckligt. Har nästan ingen röst alls.

Alltså ursäkta men jag är obsessed vid den här katten. Var på hugget vid 4.45 i videon.
(Det är då man börjar tjuta av skratt!)




Det riktiga inlägget för idag finner ni nedan..

Lucia? Hade ni nån sån i Sverige?
Har inte sett en enda lucia här. Lucia firas inte i Storbritannien.

Idag var jag å pillade lite på julklapps-shopping i Hammersmith. Riina, en kollega, och jag stövlade runt och pillade lite på grejer inne på Primark. Syrran ska få en skojig grej därifrån. Hihi. Vänta du bara syrran så ska du få se! Det är ju bara en dryg vecka kvar tills jag kommer till Sverige nu. Ser verkligen fram emot julmaten!

Jag har en katt på innergården som är så himla söt. Den har svart jättetjock päls och sitter oftast utanför min port. När jag kommer hem från jobbet, eller ska gå dit, springer den alltid fram o vill bli gosad med. Jag vill ta med den in å mata den! När jag lämnar den för att gå kastar den sig alltid ner på rygg och ligger med magen i vädret. Det är så svårt att säga hejdå till den när den tittar efter mig. Daniel tycker också om den. Jag har bearbetat honom lite och snart får jag kanske ta med den upp en stund.... Och nej den har inget halsband. Jag tror att den bor utomhus.

Jag har bilder på den men måste komma på nåt bättre sätt att ladda in den i datorn. Om tomten läser detta så önskar jag mig en minneskortsläsare för miniSD. Inget annat Tomten. Bara det!

Måste. Få. Plats. I. Lådan.




Jag och min barnsliga sida har skrattat tills vi gråtit åt den här videon....

Du får ett erbjudande om att trycka på en knapp och om du tryckte på knappen dog en människa. Det är garanterat att du aldrig har träffat den människan, och om du tryckte på knappen fick du obegränsat med pengar restan av livet.

Hade du tryckt på knappen?



(Det har snöat gräsligt mycket i London. Uppdaterar om det imorgon.)