findtherese

Hoho.

30 Juni. Sjukt vad tiden gått fort.
Den goda sidan av att tiden springer iväg är att det går snabbare tills jag kan komma hem till Stockholm.
Lördag! Då e jag hemma!

:)

7 dagar kvar till hemresa mot Sverige. Feels g o o d.
Ser verkligen fram emot att komma hem. På söndagen den 4:e Juli ska pappa och jag åka ut med båten.

Fram tills dess blir det en massa kvällar på kontoret, som för övrigt känns riktigt bra. Jag får dagarna ledigt till att ta det lugnt och så är man lite lagom trött när man kommer hem. Överhuvudtaget är det ganska skönt att få tid till sovmorgnar och tillgång till lite sol på näsan ( = fräknar).


Jag måste bara påminna mig själv om att förra sommaren var riktigt bra. Som när jag, Katya, Sara och Daniel var på Popaganda-festivalen vid zinkensdamm. Och så var Markus Krunegård på scenen - och plösligt Mauro Scocco. Och sedan undrade jag vart sara tog vägen, för hon var inte kvar i publiken. Jag minns inte riktigt, men jag tror att vi promenerade hem till Atlasvägen bortanför hammarby sjöstad..

Är lite rastlös.
Lyssnar på musik från förra året och återupplever minnen från våren, sommarn, höstern och början av vintern. Av 2009 alltså. Känns skönt och mysigt, men inte riktigt applicerbart på min tid i London. Ibland känns London lite surrealistiskt. Svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag fortfarande har mina referensramar från Stockholm. Har funderat på det här med att jag alltid avspeglar mitt humör i vilken typ av musik jag spelar. Om Daniel kunde läsa av mina musikval bättre kunde han läst mig som en bok. Kanske har jag inte riktigt någon London-spellista för London. När ro ges till det ska jag göra slag i saken.

Jag tycker och tänker mycket på saker som jag inte yttrar mig om i den här bloggen. Känns som att den mer och mer känns som en rapport från andra sidan Engelska kanalen. Vet inte riktigt vad jag vill uppnå förutom att jag talar om att jag lever. Eller ja, det är syftet. Ibland har jag inte ett blajj ens att tala om när jag sätter mig och skriver i den. Men fortfarande - så himla mycket pågår i hjärnan hela tiden. Vad tänker alla okända människor på hela dagarna?

Jag har funnit ro i London. Jag känner att det är här jag bor. Ser fram emot att hitta en annan lägenhet till hösten och antagligen att jobba ett år till för att samla ihop lite pengar, fast egentligen vill jag bara shoppa för dem. Mitt ytliga jag strider mot det förutseende och planerande jaget. Just nu är det så skönt med en fast punkt. Vore super om jag kunde övertala någon att bo med mig här i London..... Jag ska propagera när jag kommer hem. Nån av er, mina vänner, någon ska med tillbaka hit till hösten. Ni vet bara inte om det ännu.

Vi tog ett tåg till Oxford idag. Så här kommer lite Oxford i bilder.
















Min drömgiraff <3








Min gamla kamera var lite bättre. Men nu kan jag iaf lägga upp bilder igen. :)

Har egentligen inget mer på hjärtat än att jag inte är trött. Jobbade ikväll - blir inte riktigt trött när jag kommit hem efter det. Jag får vara trött imorgon istället.

Saknar min syster.

Helt sjukt påfrestanse på jobbet ikväll. Hittade mejl jag inte hann med igår eftermiddag och det ska endast tas som en beskrivning som betyder att det har varit mycket att göra. Jobbet är roligt, jag tycker att det är både givande och trevligt. Det var tillochmed trevligt att jobba över till kl 24 idag för jag röjde undan lite viktiga saker inför imorgon! Framförallt seriöst, vilket jag värdesätter enormt. Jag tycker om att omges av seriositet när jag själv är seriös. Sedan är jag ju en flamsig och tro det eller ej, men enligt min egen mening en riktigt jordnära person. Detta trots att jag är en petig, perfektionist till 90 % (alltså inte när det kommer till att värdesätta städning - vadå vi har ju städare som städar lägenheten 2 ggr i månaden?! Man kan ju diska i samband med det..).


Imorgon kommer Daniel hem. Har han inte varit i Sverige en evighet? Vi har pratat på Skype nästan varje dag och det kändes okej till en början. Någonstas började jag sakna honom helt olidligt just nu, har pendlat lite mellan "vad gör jag ensam i London?" och "Skönt nu kan jag äta godis före maten utan nån som som suckar o undrar om jag är en 4-åring som just lärt mig att man kan handla efter eget intellekt". Bra att Daniel kommer hem. Han saknas här och jag vill inte bo utan honom. Titta vad fin - fick just en bild på mejlen :)




Ikväll gick jag igenom mina vänners och lite andra favoriters bloggar. Brukar göra det så ofta jag hinner. Såg programmet Glamourama på TV3PLAY för några dagar sedan ochtyckte det var intressant. Ett gäng unga tjejer, i min ålder alltså, som är chefredaktörer, projektledare, chefer, modeller, stureplansdivor och tveklöst smarta men spelar dumma. Något intresserade mig ändå eftersom man fick följa deras livsstil rätt nära inpå livet. Vad försigår egentligen i sådana personers hjärnor om dagarna? Inte för att de verkade uppstyrda, mest präktiga på låtsas faktiskt. Stureplanstjejorna är också människor, bara det att de äter nudlar i slutet av månaden på grund av att de köpte en dyr väska - och inte för att de verkligen inte hade råd med annat. Helt klart lite röriga liv.


De två blonda tjejerna, en inom PR och den andra chefredaktör, verkar vara mest röriga och gå-påiga. Den sista tjejen, Michaela Forni, gillade jag rakt av. Hon var styra-/städa-upp-och-driva-på-tjejen. Jag värdesätter sådan förmåga och ser min bästa vän Anna som en förebild inom den sjangern. Anna är svinbra på att få saker gjort och hon gör det så jävla bra. Anna, nu vet du. Ingen kirrar som du! Michaela Forni skrev ett så jävla bra inlägg om att vara mitt i livet. Ödsla en minut på att läsa igenom det här: http://stureplan.se/bloggar/michaela/2010/06/10/tappad


Det är faktiskt som Michaela Forni skriver. Man stressar för att hinna styra upp allt. Livet, kärleken, ekonomin, vardagen. Träffa sina vänner som man för allt i världen inte vill tappa kontakten med, inte försumma sin familj, alltid le och skratta för att man helt uppriktigt tyckte att något var roligt och samtidigt oroa sig för något annat eller annan. Dessutom ska man vara snygg och aldrig ful för då kanske man blir av med sin pojkvän. Framförallt förmågan att inte göra någon besviken. Det är ett hästjobb. Och man vet aldrig riktigt vad hela livet egentligen ska gå ut på.


Jag känner mig stressad över min resa till Sverige. Jag kommer inte att hinna ägna all tid jag vill åt dem jag vill. Tyvärr måste jag försöka planera in något slags schema för hela resan. Sova får jag göra någon annan gång - det är oviktigt i jämförelse. Jag värderar alla mina kära så högt och på så olika vis. Vill inte vara utan en enda av er. Förresten kommer jag att behöva uppdatera mig på telefonnummer för jag tappade mitt svenska simkort och har bara några nummer på engelska mobilen. Ni som inte fått nåt sms på 1 månad kan ju skicka ett mejl med numret - annars frågar jag innan jag sticker till Schweden.

Idag har jag hämtat ut mitt bankkort! Ser ni Blakur uppe i hörnet?




Vill också passa på min senaste craving inom mode fastän jag vet att jag inte driver en modeblogg. BYXDRESSAR! SÅ SNYGGT!




I veckan bestämde jag mig för att välja City University of London. Planen är dock att skjuta upp skolstarten ett år för att ha råd med avgiften. Kostar 40 000 om året. Förhoppningsvis har jag nästan hela summan till skolstart.

Bokade just flighterna över till Stockholm!
Jag landar Lördagen den 3:e Juli kl 17.20. Då ska jag åka hem till pappa o äta potismos och köttfärsbiffar. Jag ska få ont i magen. Och sen ska jag äta en marabou chokladkaka. Sen ska jag gå upp till mitt rum å peta i röran(?) med foten. Vägra städa. Gå ner till vardagsrummet igen och sucka över att jag har ont i magen och bli erbjuden äppelpaj. Sen klämmer jag ner det också och har ännu mer ont i magen. Somnar i soffan medan pappa tittar på nån fjantig tecknad film som han vill se med mig. Kanske den där med bilar som välter traktorer. Den gillar pappa fast han försöker skylla på mig. Han är söt!

Jag ska se till att försöka planera in de andra dagarna så att jag verkligen hinner prata ordentligt med mina vänner. Det kommer bli ganska lite tid misstänker jag. Inte för att jag inte har 4½ dag hemma - utan för att jag helst vill träffa er ordentligt. Hemresan är bokad till torsdagen den 8:e Juli kl 21.20. Sedan jobbar jag kl 7.30 morgonen efter. Det här kommer att bli super.

Jag ser så mycket fram emot att äta pappas potatismos med prickar i. Och så ska jag be mamma laga makaroner och korvstroganoff som är från pulverpåse! Ska äta äta äta. Tills jag får ont i magen. NOMNOMNOM.

Slutsats. Har nog ätit för lite i vår för när jag tänker på Sverige tänker jag på mat. Haha!

 

 

 

 

Rapport från London.
Jag fick ju ett bankkonto o Lördags som ni kanske vet. Och igår upptäckte jag att jag även fått en första insättning. Jag höll på att ramla av stolen. Lyckorus och STORA lätnadskänslan fyllde hela kroppen. Nu är allt bra. 6 månader från min flytt till London är allt fixat - skattenummer, ett bra jobb och framförallt, pengar att leva för.

Det var igår när jag satt å smuttade på en soppa från tesco's (den var oätlig) som jag loggade in på min engelska internetbank för första gången. Ja, först var jag ju tvungen att skriva fel lösenord flera gånger, gå ner till affären och fylla på mobilen, sedan sitta i samtal med en telefonist jättelänge. Men sen. SEN! Då hittade jag en hel massa pengar från Maj månads arbete på banken. Jag som är van att leva för 2000 kr tycker att det är ett fantastiskt tillskott i kassan.

Nu har jag också fått beviljad ledighet mellan 3:e Juli till och med 8:e Juli! Se upp Sverige - här kommer jag! Åh, vad jag längtar efter familj och vänner nu. Under den här veckan och nästa, är jag ju i London själv eftersom Daniel hälsar på i Sverige. Klart man tänker lite extra på sina kära i Sverige då. Fast jag kan inte klaga. När Daniel inte är här kan jag göra allt som han hatar - se på serier, äta godis före maten, äta på konstiga tider, lyssna på musik kl 5 på morgonen innan jobbet, fundera utan tidsbegränsning i mataffären, strunta i att diska, ha fula kläder. Även de roliga tilläggen eftersom jag har råd: Gå i klädaffärer. Det ska jag definitivt göra imorgon. Jag måste rusta upp vissa klädsorter.

Den här veckan har jag jobbat järnet. I söndags var jag ju uppe vid fem för att komma till jobbet. Det tar en stund dit - speciellt eftersom jag planerade att åka buss för tunnelbanan inte skulle öppna i tid. Det hela slutade med att jag fick ta tunnelbanan ändå och jag kom 10 minuter sent. Note-to-self: Bussar och tåg går inte bara enligt naturlagarna i Stockholm - de går även enligt slumpad logik i London.

Jagvetattjagtjatar. Men jag trivs så bra på jobbet. Blir alltid glad när jag kommer dit. Det enda jag måste göra innan jag går till jobbet är att plocka upp en kaffe på mitt kaffeställe. Har lärt mig att sova på tunnelbaneresorna nu också. På så vis får man en timmes extra sömn per dag - effektivt är A och O!