findtherese

Och jag är tillbaka i London...

Det var ledsamt att lämna Stockholm på ett sätt. Men den här gången kändes det på ett vis väldigt bra och för en gångs skull tyckte jag att jag kände mig vuxen på flygplatsen. Mamma och Josefine fick långalånga kramar och lovord om att vi ses snart igen. Jag lovade Daniel att inte störta så att han behöver leva utan sin andra hälft.


På flygplatsen strötittade jag i TaxFree'n men konstaterade ganska snart att det inte ens fanns något där jag behövde eller vill ha. Dessutom var det dyrt. Och jag såg ut att vara ganska stylad - men plånkan säger annat. Om man lever på samma månads lön varje månad, då är man inte så rik även om man har en rätt så hög lön. Men iaf. Jag kände att jag lugnt och vuxet-look-alike kunde strosa runt å titta lite. I passkontrollen tog de förgivet att jag skulle med Londonflighten.


På flygplanet tänkte jag tyst att jag inte orkade med att ha nån brevid mig. Jättemärkligt. Som om det var min sista önskan till Gud (innan jag skulle dö en flygplansdöd) fick jag tre säten för mig själv medan rästen av planet nästan var proppat. Jag tänkte att det var nog för att jag hade trenchen och ett fint efternamn. Jag fick ett glas rött vin till min tonfiskmacka. Prisvärd flight. 3 säten och utomordentlig service för 600 SEK. (arbetsskada att ange currency så fort det handlar om pengar).


Jag dog inte och landade i London på utsatt tid. Ringde mamma och sa att jag levde. Lovade igen att snart ses vi, bad henne krama syster. Hoppas verkligen att kramen gick fram till henne. Jag saknar henne mest av alla. Josefine du är en storfavorit!


Jag snålade bort valet av taxi, lite eftersom tunnelbanan fortfarande åkte. Sedan raka vägen till McDonalds för att fylla på fettreserven. Man skulle kunna tro att jag bodybuildar. Jag har ångest för min vikt. Jag packade springskor och dessa ska användas. En vision är också att jag ska försöka äta mat med lite näring i framöver. Har pratat med finska brudarna på jobbet om det (varför pratar tjejer så ofta om sin viktångest?) och jag fick tips för magont - äta frukt innan lunch för att näringen ska nå fram i kroppen bättre!


Självklart försov jag mig morgonen efter. Så korkat av mig. Sprang till tunnelbanan och ringde och meddelade mig. Sommarchefen svarade och han tyckte att jag kunde låta bli att komma in alls! Jag fick panik och konstaterade att jag är avskedad. Och så blev jag inte det! ;PPPppppPPpP
De ville bara att jag skulle ta kvällspasset istället. Så då gjorde jag det! ;PpPppppPPPp


Jag gick runt på marknaden på Leather Lane, två gator från Kirby Street där vi bor. Köpte nya solglasögon för Daniel tjuvade mina (så himla elakt gjort). Sedan köpte jag utgångna tidskrifter från ett av tälten. Tjocka, stora tidningar med bilder av sommarens mode i. Väldigt ytligt gjort av mig. Men jag älskar verkligen känslan av sådana. Kändes som att lugnet hos mig äntligen hittade hem till min kropp igen och jag promenerade hem igen.


För att summera tiden i Sverige: Jag träffade nästan alla jag ville träffa. De viktigaste träffade jag flera gånger och länge. Jag pussade på min häst. Avgudade min tjocka katt Bejron. Pussade på syrran i all oändlighet. Var vaken dag och natt. Kort sagt gav 5 dar i Sverige mer än väl vad jag längtat efter. Har svårt att bestämma mig för om 6 dagar eller 30 dagar hade varit nog. Men jag kommer nog tillbaka i Augusti för påfyllning.