findtherese

Tisdag kväll.
Helgen var ingen besvikelse. Fick ihop lite pengar, mycket välbehövligt!
Började passet i lördags med att dela ut flyers. Trots att vi var tre pers som delade ut så blev det ingen större jaktlycka - faktum är att det snarare var trippelt med fart på fredagen. For some reason, vill folk hellre hänga hemma på lördagkvällarna har jag märkt. Alla utom turisterna på Leicster Square - för de gör allt vilken dag som helst. Knäppa turister.

Baren hade ganska få gäster i lördags så det slutade med att vi hängde där nere och drack te/öl/kaffe istället. Helt okej att få betalt för det, även om min arbetsmoral pickar på mig. Jag får lite dåligt samvete för att få betalt när man inte jobbar. Jag och Ebby snackade om ditten å datten, han är riktigt trevlig och omtänksam! Han är pratig och skämtsam, men framförallt väldigt snäll. De få kunder som kom in drack öl och var ganska fulla. Kunder gillar att skämta om svenska tjejer - de verkar ha fått vårt rykte om bakfoten. Svenskor är ambitiösa - inte bikinibrudar. Och alla svenska tjejer är inte som Inga From Sweden. Och vi åker i skidor i bikini. Okej, nu har ni koll på vanliga fördomar också!







I söndags var jag ledig så det blev först och främst till att sova ikapp lite. Jobbade ju natt två dagar i rad - inte för att jag skulle ha sovit om jag varit hemma hela natten... Men man blir trött när man är ute å springer runt! På eftermiddagen stack jag till Fulham å hängde hemma hos Christine. Köpte pizzor på Dominos och drack cocacola. Vi gjorde tjejgrejer; snackade skit, skvallrade, plattade hår, gjorde ett tafatt försök att lägga volym i mitt yberplatta hår (told ya, Christine! Det är ett hopplöst fall).


Okej, sedan var det måndag. 08.00 ringde de från Aston Carter och när jag svarade hade de lagt på. Vem ringer så tidigt? De är verkligen ambitiösa och seriösa. Jag hoppade upp och kollade mejlen direkt (har lärt mig hur det funkar nu; svarar man inte så skickar de ett mejl inom 3 minuter oavsett vem som ringer. Ibland kan de tillochmed skicka ett "thank-you-for-your-application-but-you-were-not-successful-mejl" bara för att man inte hann svara) och intervjun var flyttad till kl 16. Ett mycket gott tecken eftersom det annars skulle ha krockat med min jobbtid mellan 11 - 14! Jag tror faktiskt att jag drar lite nytta av att dela ut flyers å skrika på okända människor på gatan. Dels tvingas jag att prata med människor jag inte känner och så blir jag tvungen att ta initiativ till att vara frammåt. Jag brukar inte gilla att prata inför människor (speciellt inte på engelska), så det är grym träning för mig. I framtiden kan jag tänka mig att använda det som skills faktiskt.


Intervjun? Intervjun! Den gick överhuvudtaget bra. Jag var nervös såklart, men lyckades tala övertygande och förvånande sanningsenligt om mig själv. När jag blev frågad om en svaghet jag besitter nämnde jag att jag är perfektionist. Jag tror att det faktiskt var väldigt bra till svar. Och framförallt är det sant. Daniel klagar ibland på att jag är petnoga med detaljer. Självklart utelämnade jag vissa detaljer om magkatarr som fjortonåring - men på det hela taget påvisar det att jag är noggrann och ambitiös. Vad tror ni som känner mig? Huruvida jag i efterhand har en aning om jag klarar mig vidare till fler intervjuer eller inte kan jag inte svara på. De ringde upp mig kl 08.00 idag och frågade vad jag tyckte om intervjun. Morgonpigga som sjutton! Uppdatering följer. :)