Idag var det ingen bra dag. Men det ordnar sig.
Tröstäter kanelbulle sålänge.

.

Snart november och de har sågat ner två av träden utanför vår sovrumsfönster. Kan inte låta bli och tycka att den engelska vintern är påväg - eller kanske redan är här. Varför de högg ner allt som var grönt, rött och gult på trädet kan bara en pessimist berätta. Säkert av någon kommunistisk anledning. Kommunistisk som i bestämmelse från kommunen alltså. Eller ja, kommunister är jag inte inte jätteglad på just generellt sett heller. (De är säkert roten till mycket ont - som i att såga ner ett halvt träd klockan åtta en fredagsmorgon)


Vad händer i London? Antar att det är därför ni kollar min blogg.
Jo. Jag har nyligen jobbat en hel vecka med utgående "icke-sälj-samtal". Utgående samtal känns.. Inte jätteroligt. Men jag jobbar på min sociala fobi, att kontakta främlingar har alltid varit en aning jobbigt och jag tycker att det börjar gå över. Faktum är att jag känner personliga framsteg - det bli bättre och bättre. Jag kan!


Ikväll tog vi ett sushirestaurangbesök trots att vi egentligen inte har råd till det. Det får väl bli gröt i 2 veckor i slutet av månaden (de 2 sista veckorna i månaden) på grund av det - jag jobbar och jobbar tycker jag. Hela tiden. Och ändå måste vi hela tiden hålla igen på peng. Jag hoppas att det går över snart. Sen någongång i alla fall. Någongång. Vet inte riktigt var hålet befinner sig.

Enough med tråktalk. London är fortfarande awesome. Är inte på hemgång ännu.
Hellre fattig här än i Stockholm. Hejdå för ikväll!
Puss!

Ni som kollat in läget på min blogg under de senaste veckorna har nog kanske funderat över VAD JAG EGENTLIGEN GÖR NUFÖRTIDEN. Jag har inte orkat rapportera riktigt. Det har varit någon pressad känsla över att rapportera här så jag har bara struntat i det.


Senaste tiden har gått åt till att begrava mig i jobb och idéer jag haft kring framtiden. Jaa, nu är det ju inte så att det kommer att ske några större förändringar just precis nu - men jag känner att jag vill lägga in en högre växel. Har lite tankar och funderingar som jag kommer att sätta fräs på. Hemligheten med att få som man vill är att arbeta för det. Ingenting kommer att ramla ner i någons huvud en vacker förmiddag. Om ni har en bra idé, så se till att göra något av den. Ta dig framåt, utvecklas. Som jag skrivit tidigare är mitt bästa exempel på en sådan person min vän Anna. Anna - din energi är oslagbar. Nu kör vi wöwööw!


Daniel och jag har det mysigt i vår stora lägenhet. Tillvaron har till mångt och mycket bestått av att han pluggar och jobbar extra för sitt EU-projekt. Det tar nästan all tid. Jag har egentligen inte supportat så mycket - min energi har varit halvdann ett tag. Jag brukar mest titta på eller sitta sällskap med nån teveserie i hörlurarna. Den här lägenheten är så mycket finare och bättre än vår tidigare. Nu har vi massor med plats. Vi har en soffa. Vi har plats att ställa grejer någonstans. Man kan smälla i dörrar om man vill för vi har 4 stycken.


Idag har jag pratat med mamma som ringde o meddelade att klockan var 10. Det var den inte alls - hon hade glömt tidsskillnaden mellan Sverige och London. Jag är glad att hon ringde. Hon berättade om Stockholm, min islandsman Blakur, Shetlandsponnyn Biggen som flyttat. Hon lovade att hjälpa mig med några saker som bara kan fixas från Sverige. Efter det pratade vi om ditten och datten. Min mamma är verkligen en person man kan lita på när det gäller. Jag saknar henne massor.


Till helgen ser jag fram emot att vara ledig. Jag behöver två lediga dagar, känns det som.
I början av nästa vecka kommer Christine att dyka upp i London en snabbis.
Daniels familj likaså. Det blir mysigt. Ser fram emot!



Parken – Åt Helvete Med Himlen

Det var en gång en flicka som lämnade allt hon kände djupt inom sig.
Det var en gång en flicka som påstod sig finnas alldeles bredvid dig.

En liten flicka grät sig till sömns vareviga natt.
Grämde sig över att den enda hon litade på var hennes katt.
Omkring sig såg hon bara svek och sorg -
Synd för henne, att hon hade alla äpplen i samma korg.

Det var en gång en flicka som var ganska rädd.
Det var en gång en flicka som av de stora aldrig blev sedd;
Flickan måste lära sig att själv stå, hur tror hon annars att det ska gå?
Det var så han sa och hur skulle hon annars tro att det va.

Det var en gång en flicka med ansiktet vänt mot natten.
Hade flickan glömt han som var viktigast av allt, katten?

Spring, spring. Flicka spring.
Kanske är du inte så stor när allt kommer omkring?
Faktum är lilla naiva flicka - ska du någonsin bli någonting?

Det var en gång en flicka med ögon så blå.
För att nå upp till de andra trodde hon att hon måste stå på tå.
Hur kan hon tro att hon sig med andra kan mäta,
när hon inte ens vet hut att ordentligt äta?

Det var en gång en flicka som på de stora ville lita.
Helvete sa hon, ska ni ha mig tillbaka får ni fan slita.

Åt just havregrynsgröt till middag. Det är menyn för resten av veckan men det rör mig inte i ryggen. Och jag menar det inte på ett ironiskt sätt. Det blev bara inte som jag tänkt den här månaden. Men sedan kommer lönen. Då börjar det om igen. Fast nästa månad är jag nästan ifatt med räkningarna.

Vad är hela grejen med att räkningar kommer i klumpar? Vad är grejen med att paya 7 månader i förväg = för det man inte har använt ännu? Vad är grejen med Council Tax, återbetalning av csn och restskatt? Vad är meningen med att äta egentligen. Mat måste vara den onödigaste utgiften i världen. JAG HATAR ATT ÄTA. Blir alltid på miserabelt humör när jag äter. Mat är ett enormt slöseri på pengar.



Dagens theme song är:

Who is to say who wins or who loses
I sing to myself at the end of the day
When I know what the blues is
All my mistakes have become masterpieces

I was born in the goodness of grace
Because of faith, because of courage
Because of forgiveness
All my mistakes have become masterpieces

There comes a time
You must stay in the moment
While your heart's still bleeding

There comes a time
When you must walk away
Though your heart's still beating

Who is to say who wins or who loses
I sing to myself at the end of the day
When I know what the blues is
All my mistakes have become masterpieces

 

 

I like, when I know how things are going to turn out.

Do you?

Det är ett idogt arbete att driva sjukdom ur sin kropp medan 4 brittiska hantverkare bråkar i köket.

Vi ska få en ny boiler. Ni vet den där grejen som fixar varmvatten och värme i lägenheten? Den gamla stänger ju av sig hela tiden så varje gång man vill tvätta händerna, diska, duscha eller sätta på värmen så måste man gå in i ett skåp och trycka på knappar. I början, när vi nyligen flyttat in trodde vi att den där gråa lådan skulle sprängas. Den innehåller ju trots allt både gas och en eldlåga. Men britterna bara skrattar åt oss. "Nej, den kan inte sprängas"


Just nu ligger jag hemma med världens rethosta. Febern försvann nog, tack-och-lov, igår. Jag känner mig sådär ynklig som jag gör ungefär en gång om året då jag blir så här sjuk. För visst är det så? Blir jag inte dödssjuk typ 1 gång om året? Daniel har sprungit å hämtat papper, datorn, sladdar, juice, tabletter, hostmedicin och trugat i mig mat i flera dagar. Jag hade ju ledigt sedan i fredags kväll och fram till onsdag - men redan i lördags mådde jag dåligt. Fick en himla frossa och la mig i badkaret för att värma upp mig, det hjälpte inte. Det tråkigaste var att må dåligt medan Katya var här o hälsade på. Hade saknat henne massor - och att vara sjuk när hon kom hit var nog det tråkigaste som kunde hända. Har jobbat mycket och jag vet också att när man börjar slappna av för att bli ledig så blir man sjuk.


Hantverkarna i mitt kök! Hahah! Det är ett gäng på 4 killar/gubbar (några är killar och några är gubbar). De har gått runt här i lägenheten i 2 dagar nu medan jag varit hemma och har varit sjuk. Ibland borrar de så att min hjärna nästan sipprar ut ur huvudet, sedan är de knäpptysta en stund, sen välte de ner diskstället med lite porslin i, sen borrar de, sen skriker de på varann. Det roligaste var nog när de sa "FOR FUCK SAKE, YOU BROKE IT. IT'S WORTH 100 QUIT". Efter det var de tysta allihopa och jobbade jättesnällt. Jag undrar vad de var de tog sönder. En av dem som var gubbe, och hade ett öga som tittade åt fel håll sa till mig att min pojkvän kunde ringa imorgon så ska de berätta hur den nya boilern fungerar. Jag blev lite sur. Bara för att jag är sjuk betyder det inte att jag inte fattar instruktioner. Inte för att jag är tjej heller. Men jag ville inte visa att jag blev sur. morr.


Nu längtar jag tillbaka till jobbet. Hoppas jag kan gå dit imorgon och smitta någon! Mohahah.

 

 

Jag tog bort allt det rosa för att det störde mig. Nu känns det bättre när det är vitt och fint och jag kan använda vilka bilder jag vill! Tycker ni inte det?

Idag fick vi veta att min pojkvän är bäst. Han har klarat den sista tentan och därmed är han godkänd och antagen till sin PHD. Daniel ska bli forskare i tre år. Nu ska vi dricka plommonvin och fira lite!

Jag har hört att man får!

♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞♞

Idag bjuder jag på bilder. Anledningen till att det bara har kommit mörka bilder är nog för att jag ofta jobbar kvällspassen och då slutar vid 23.30. Sedan tar det 40 minuter att åka hem.
Daniel tycker att de här bilderna ser ut som Tensta. Men det här är alltså inte Tensta. Och det är inte förorten heller. Teglet återfinns i alla byggnader.

:)








Ovan: (där alla barnfamiljerna bor)

Nedan: Vår lägenhet ovanför den med mycket blommor.
(Det är våra gardiner i fönstret brevid också.)

Idag utnämner jag Lars Ohly till Valdebattens Mest Oseriösa Partiledare.


De senaste veckorna har den här mannen skämt ut sig mer än jag orkar se och höra.
Han är en samhällsfara. Han är tyvärr väldigt outbildad och det märks tydligt så fort han öppnar munnen.

Om grannen ovanför arbetar sig ner genom mitt tak kommer jag av ren princcip inte att bjuda på kaffe.
Det är inte jag som är den oresonliga grannen - det är de som är de konstiga och jag som e normal.


Nu har jag planerat att bli lite sen till jobbet. Har lite övertid att ta ut från föregående vecka.

Igår fick jag datorhögtalare till min dator av Daniel!
Sitter å lyssnar på alla mina favoritlåtar just nu, det låter helt fantastiskt med högtalarna. Baslådan är riktigt djup och de pyttesmå högtalarna ger ett klart och rent ljud. Framförallt är det riktigt stor skillnad mot att använda datorns klena högtalare. Ser fram emot att använda dem för att se på film och för att se om Sex And The City-serien.

Allra roligast har jag åt att baslådan dunkar på rätt bra och överröstar ljudet från grannarnas barn. Grannarnas barn är av modell långtbortistan och dess kultur är betydligt mer livlig än vad den svenska kulturen är. Detta innebär att ungarna vaknar tidigt och leker på innergården. De leker krig, springer/hoppar runt och skriker. Det värsta är nog kanske att om någon pratar på innergården så hörs det ända in till vardagsrummet. TYDLIGT. Man hör alltså utan problem vad de pratar om utan att ens öra måste anstränga sig. Tur att vi inte har hittat några svenska grannar ännu så att vårt talspråk är fortsatt skyddat, haha. Vi kan fortsätta att klaga och titta snett som bara äkta svenskar gör.


Några låtar som går allra bäst ihop med mina nya högtalare är:

• With Or Without You - U2
• Incredible - Madonna
• Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Kent
• She's Not Me - Madonna
• Why Do I Keep Counting? - The Killers
• Aint No Thing - Robyn
• The Scientist - Coldplay
• Tony The Beat - The Sounds
• All That She Wants - Ace Of Base

Daniel är världens bästa pojkvän. Han är fantastisk. Han borde få en pokal i att vara världens mest tålmodiga pojkvän. Ibland är jag jättegnällig eller bara miserabelt sällskapssjuk, så jag måste gnälla om uppmärksamhet. Ibland känner jag mig som en dator som har krachat - och så gör han en felsökning genom att testa allt möjligt. Dvs att ge mig kaffe, klappa mig på huvudet, prata, laga mat, ge mig godis eller bara krama mig. Sen känns allt bra. Jag tror inte att jag någonsin mått så bra som jag gör här i London tillsammans med Daniel.
Jag är så glad att jag får vara hans flickvän.

Häääääj allihopa!

Tack för gratulationerna på min födelsedag!
Den spenderades med att få nyckeln till Portpool Lane. Och sedan efter det mestadels på IKEA. Det var jättemysigt på IKEA. Vi tog en taxi dit för det är en kringelikrokig väg och vi tyckte att det var värt 300 kr var. Väl där spenderade vi noggrannt våra pengar. Jag fick ingen gosedjurshund (det var en bulldog där som sa att den ville bo hos mig) och inte heller någon kaffe. Faktum var att jag saknade stopp nummer två på IKEA't som alltid innebär att man får kaffe/läsk och en chockladboll. Jaja. På vägen ut fick jag kolasnören, en varmkorv med Felix Ketchup och OBEGRÄNSAT med läsk. Dagen var gjord. Mitt alter-ego Lucky kände sig nöjd. Vi tog en taxi hem igen sedan. Daniel tog mig till Sushi-restaurangen. Vi åt god sush och drack vin. Sedan packade och pillade vi med allt vi hade i våra blåa kassar. Sov vår första natt i den nya lägenheten. Den var kylig.

Dag nummer två, vilket var i lördags. Jag vaknade med en känsla av ond hals. Det var liite för kallt i sovrummet. Nästa natt skulle vi sätta på elementen tänkte vi. Dock har varken jag eller Daniel sett en "boiler" förut. Det är en manick som värmer varmvatten och fixar så att elementen får varm gas i sig. Vi gick ner till Property Agencyn, som hjälper oss med allt med lägenheten trots att den ägs av en privatperson som heter Alfredo (som den frusna pastan från Felix, hiihhi). De kom upp å visade vilka knappar man får och inte får trycka på. Resterande tid av dagen spenderades på Oxford Street för att flukta på skrivbord och kuddar i rätt färger. Vi hittade bara kuddar i fel färger så vi åt thaimat, jag åt Pad Thai och Daniel grymtade i sig ris med sötsur kyckling. Han hatar Oxford Street. Speciellt på lördagar. När vi kom tillbaka till lägenheten satte vi på värmen och gick för att hämta mer saker på Kirby Street. Självfallet fungerade inte värmen i lägenheten när vi kom tillbaka till Portpool Lane när vi kom tillbaka - varför jag i skrivande stund (natten till måndag) inte har varken värme i lyan eller varmvatten. KALAS.


Här kommer lite bilder av vårt vardagsrum. Det är lite mörkt eftersom klockan är 01.30.







Josefine, ser du vad det är för tavla? :)




Här kommer sovrummet!




Jo, den ena väggen är sne faktiskt... Typiskt engelsk stil.




Och så köket!






Sitter i vår ganska bekväma bäddsoffa i vardagsrummet. Fixar finare bilder en annan dag.
Daniel är roligast. Han sitter i sin vanliga funderarställning brevid och tänker på nåt.
God knows what.......




Sov gott.
Det ska jag göra.

Ny månad. September. Jag tycker om September.
Det är alltid något speciellt med den här månaden. Och inte för att jag fyller år om två dagar - utan för att jag tycker att September alltid för med sig ny luft under vingarna. Hösten kommer, man behöver köpa stickade tröjor, man kan ha färgade tjocka strumpbyxor.


För mig innebär September en ny era. Jag och Daniel har fått bekräftat att vi ska få flytta in i lägenheten vi har tjatat om ganska länge nu. Det är lugnande för min oroliga kropp som alltid tror att saker och planer ska bli trasiga innan de inträffar eller dyker upp. Jag tror inte på någonting som jag inte ser. Vet inte när jag slutade ha förtroende för andra människor och för att saker inte ska gå som planerat. Det kanske alltid har funnits där. Vill man något får man fixa det själv. Annars blir det inte av, eller så blir det inte som man vill. Ett ständigt återkommande skämt i min bekantskapskrets är mitt kontrollbehov.


Nu är det iallafall klart att vi ska få flytta in. Det kostar alla pengar jag har på bankkontot - som jag sparat ihop under sommaren. Och det kostar allt som Daniel har också för den delen. September blir en fattig månad. Anledningen är att vi måste betala hyran för 10 veckor i förväg. Man kan också välja att se det som att vi betalar hyran en månad i förväg - plus lägger en deposition om 6 veckor. Hejdå pengen. Och så behöver vi lite nya möbler. Misstänker att 15 filtar blir aktuellt eftersom det är enkelglas i huset. Det är dyrt med hushåll! Önskar nån kunde komma över med några av de hushållskartonger jag har hemma på Dalängsvägen, de är fulla med stekpannor och gardiner och sånt. Vill inte köpa sånt tråkigt igen. Fast jag älskar ikea. Hoppas på köttbullar på lördag! Hihi


Igår var det personalfest! Det var ganska stelt - ungefär som när man samlar en massa människor som jobbar tillsammans varje dag och som redan har pratat med varandra om allt. Jag och en finsk tjej som i heter Riina bestämde att det ska vara Girls Night snart. Vi får se om det hinner inträffa innan hon åker på semester i Finland den 13:e sept. Efter en spektakulär middag på Circus - en showrestaurang i Covent Garden - tog jag och några andra en drink på ett turistställe. Jag var hemma straxt efter tolv. Accepterar att jag numera jobbar på en vuxen arbetsplats och att folk smiter från personalfesten så snabbt de kan. Annat var det på Coop's personalfester nån gång där längst bak i minnet. Främst på Coop Forums personalfester.. Vi tänker på dem en annan gång.

Klockan är halv två och jag har inte gått upp ur sängen än. Har varit vaken från 8 i morse - men vad hjälper det när man inte klär på sig och går upp? Ska till jobbet om en timma. Jag och Daniel ska nog gå å äta avokadomacka på Pret A Manger utanför. Det är förresten den enda café-kedjan som säljer drickbart kaffe. Har tröttnat på Starbucks. Det tar så lång tid innan man kan dricka americanon från Starbucks eftersom de häller i kokande vatten i sina muggar. Återkommer med en mer exakt uträkning på hur lång tid det tar för kokande kaffe att svalna. Basåret lärde mig ju att räkna ut sånna saker.


Nu återstår bara för mig att fråga, vem ska komma å hälsa på mig i min nya lägenhet snart? Någon? Snälla?