22 Oktober 2010
Det var en gång en flicka som lämnade allt hon kände djupt inom sig.
Det var en gång en flicka som påstod sig finnas alldeles bredvid dig.
En liten flicka grät sig till sömns vareviga natt.
Grämde sig över att den enda hon litade på var hennes katt.
Omkring sig såg hon bara svek och sorg -
Synd för henne, att hon hade alla äpplen i samma korg.
Det var en gång en flicka som var ganska rädd.
Det var en gång en flicka som av de stora aldrig blev sedd;
Flickan måste lära sig att själv stå, hur tror hon annars att det ska gå?
Det var så han sa och hur skulle hon annars tro att det va.
Det var en gång en flicka med ansiktet vänt mot natten.
Hade flickan glömt han som var viktigast av allt, katten?
Spring, spring. Flicka spring.
Kanske är du inte så stor när allt kommer omkring?
Faktum är lilla naiva flicka - ska du någonsin bli någonting?
Det var en gång en flicka med ögon så blå.
För att nå upp till de andra trodde hon att hon måste stå på tå.
Hur kan hon tro att hon sig med andra kan mäta,
när hon inte ens vet hut att ordentligt äta?
Det var en gång en flicka som på de stora ville lita.
Helvete sa hon, ska ni ha mig tillbaka får ni fan slita.
- xoxo
Kommentarer
Trackback
