FCUK FASHION....



... och jag är helt slut i huvudet!



Var jättejättespänd inför intervjun och satt hela kvällen igår med förberedelser. Läste igenom hela hemsidan, mina cv´s och så vidare. Var väldigt förberedd med andra ord.


När jag kom till butiken blev jag hänvisad att vänta vid sofforna på våningen längst ner. Och där satt 6 andra flickor och en tjock afroamerikan. Gissa om jag blev förvånad! Jag var förberedd på en intervju - men inte på en gruppsession. Kände att allt inte var som jag försökt förbereda mig till (ja, jagvet att man inte kan planera livet in i minsta detalj) och blev en aning ställd. Efter en stund kom managern för butiken och presenterade sig. Han tog inte i hand och allting blev väldigt likt någon slags casting.


Vi fick sitta på rad framför honom i några soffor och han berättade om French Connections profil. Om hur mycket pengar ägaren hade, om vilka kändisar som brukar shoppa där och om hur de vill att man ska arbeta för att få bonusar (och hur lätt det är att få sparken). Sedan fick vi en uppgift att prata snabbt om.


Efter det fick vi göra en rolig sak! Vi delades in i små grupper och fick ett Case som innebar att vi skulle hjälpa en kändis med att hitta en outfit. Vårt uppdrag var att klä Victoria Beckham i en aftondress för röda mattan. Jätteroligt! Hittade en svart liten stretchklänning, coola skyhöga pumps med guldspänne och så accessoarer. Gillade väskan bäst. En liten kuvertväska i storlek som en tegelsten. Vit o svart med guldspänne. Vår grupp var den enda som klarade det inom angiven tid.


Resten av intervjun var jättetråkig och passade mig inget vidare. I samma grupp skulle vi presentera varandra för managern. Tjejerna i min grupp var inget vidare på det här så det känns lite oturligt med att ge en rättvis bild av mig själv. Och på det hela taget var intervjun en bra erfarenhet - men hela gruppscenariot passade mig inte alls. Jag är nog helt enkelt väldigt obekväm i situationer där man ska överrösta andra. Jag är inte blyg, men jag gillar inte att "köra över" andra - för det var lite vad allting gick ut på. Skinn på näsan har jag när det behövs.


Jag förväntar mig inte att managern ringer upp mig för den riktiga och personliga intervjun som i sådana fall ska äga rum imorgon. Om de inte kontaktar mig så känns det ändå helt okej. Företaget kanske inte passar mig så bra som jag trodde... Imorgon måste jag försöka få tag på en sån där job office å få ett National Insurance Number. Jag har en bra kontakt på GAP precis bredvid som bad mig komma dit så fort jag skaffat numret.


Puh, nu måste jag vila hjärnan lite. Den har verkligen varit på högvarv sedan igår eftermiddag.
Det luktar bränt! :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0