findtherese

Är lite rastlös.
Lyssnar på musik från förra året och återupplever minnen från våren, sommarn, höstern och början av vintern. Av 2009 alltså. Känns skönt och mysigt, men inte riktigt applicerbart på min tid i London. Ibland känns London lite surrealistiskt. Svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag fortfarande har mina referensramar från Stockholm. Har funderat på det här med att jag alltid avspeglar mitt humör i vilken typ av musik jag spelar. Om Daniel kunde läsa av mina musikval bättre kunde han läst mig som en bok. Kanske har jag inte riktigt någon London-spellista för London. När ro ges till det ska jag göra slag i saken.

Jag tycker och tänker mycket på saker som jag inte yttrar mig om i den här bloggen. Känns som att den mer och mer känns som en rapport från andra sidan Engelska kanalen. Vet inte riktigt vad jag vill uppnå förutom att jag talar om att jag lever. Eller ja, det är syftet. Ibland har jag inte ett blajj ens att tala om när jag sätter mig och skriver i den. Men fortfarande - så himla mycket pågår i hjärnan hela tiden. Vad tänker alla okända människor på hela dagarna?

Jag har funnit ro i London. Jag känner att det är här jag bor. Ser fram emot att hitta en annan lägenhet till hösten och antagligen att jobba ett år till för att samla ihop lite pengar, fast egentligen vill jag bara shoppa för dem. Mitt ytliga jag strider mot det förutseende och planerande jaget. Just nu är det så skönt med en fast punkt. Vore super om jag kunde övertala någon att bo med mig här i London..... Jag ska propagera när jag kommer hem. Nån av er, mina vänner, någon ska med tillbaka hit till hösten. Ni vet bara inte om det ännu.