findtherese

Helt sjukt påfrestanse på jobbet ikväll. Hittade mejl jag inte hann med igår eftermiddag och det ska endast tas som en beskrivning som betyder att det har varit mycket att göra. Jobbet är roligt, jag tycker att det är både givande och trevligt. Det var tillochmed trevligt att jobba över till kl 24 idag för jag röjde undan lite viktiga saker inför imorgon! Framförallt seriöst, vilket jag värdesätter enormt. Jag tycker om att omges av seriositet när jag själv är seriös. Sedan är jag ju en flamsig och tro det eller ej, men enligt min egen mening en riktigt jordnära person. Detta trots att jag är en petig, perfektionist till 90 % (alltså inte när det kommer till att värdesätta städning - vadå vi har ju städare som städar lägenheten 2 ggr i månaden?! Man kan ju diska i samband med det..).


Imorgon kommer Daniel hem. Har han inte varit i Sverige en evighet? Vi har pratat på Skype nästan varje dag och det kändes okej till en början. Någonstas började jag sakna honom helt olidligt just nu, har pendlat lite mellan "vad gör jag ensam i London?" och "Skönt nu kan jag äta godis före maten utan nån som som suckar o undrar om jag är en 4-åring som just lärt mig att man kan handla efter eget intellekt". Bra att Daniel kommer hem. Han saknas här och jag vill inte bo utan honom. Titta vad fin - fick just en bild på mejlen :)




Ikväll gick jag igenom mina vänners och lite andra favoriters bloggar. Brukar göra det så ofta jag hinner. Såg programmet Glamourama på TV3PLAY för några dagar sedan ochtyckte det var intressant. Ett gäng unga tjejer, i min ålder alltså, som är chefredaktörer, projektledare, chefer, modeller, stureplansdivor och tveklöst smarta men spelar dumma. Något intresserade mig ändå eftersom man fick följa deras livsstil rätt nära inpå livet. Vad försigår egentligen i sådana personers hjärnor om dagarna? Inte för att de verkade uppstyrda, mest präktiga på låtsas faktiskt. Stureplanstjejorna är också människor, bara det att de äter nudlar i slutet av månaden på grund av att de köpte en dyr väska - och inte för att de verkligen inte hade råd med annat. Helt klart lite röriga liv.


De två blonda tjejerna, en inom PR och den andra chefredaktör, verkar vara mest röriga och gå-påiga. Den sista tjejen, Michaela Forni, gillade jag rakt av. Hon var styra-/städa-upp-och-driva-på-tjejen. Jag värdesätter sådan förmåga och ser min bästa vän Anna som en förebild inom den sjangern. Anna är svinbra på att få saker gjort och hon gör det så jävla bra. Anna, nu vet du. Ingen kirrar som du! Michaela Forni skrev ett så jävla bra inlägg om att vara mitt i livet. Ödsla en minut på att läsa igenom det här: http://stureplan.se/bloggar/michaela/2010/06/10/tappad


Det är faktiskt som Michaela Forni skriver. Man stressar för att hinna styra upp allt. Livet, kärleken, ekonomin, vardagen. Träffa sina vänner som man för allt i världen inte vill tappa kontakten med, inte försumma sin familj, alltid le och skratta för att man helt uppriktigt tyckte att något var roligt och samtidigt oroa sig för något annat eller annan. Dessutom ska man vara snygg och aldrig ful för då kanske man blir av med sin pojkvän. Framförallt förmågan att inte göra någon besviken. Det är ett hästjobb. Och man vet aldrig riktigt vad hela livet egentligen ska gå ut på.


Jag känner mig stressad över min resa till Sverige. Jag kommer inte att hinna ägna all tid jag vill åt dem jag vill. Tyvärr måste jag försöka planera in något slags schema för hela resan. Sova får jag göra någon annan gång - det är oviktigt i jämförelse. Jag värderar alla mina kära så högt och på så olika vis. Vill inte vara utan en enda av er. Förresten kommer jag att behöva uppdatera mig på telefonnummer för jag tappade mitt svenska simkort och har bara några nummer på engelska mobilen. Ni som inte fått nåt sms på 1 månad kan ju skicka ett mejl med numret - annars frågar jag innan jag sticker till Schweden.